Att få eleverna att arbeta, hålla dem sysselsatta och klara spridningen är en dimension av lärares arbete som har samband med hur arbetet organiseras. Om alla elever hela tiden förväntas arbeta med samma saker och hålla samma takt blir dessa aspekter av arbetet påfallande och problematiska. Om däremot eleverna har ett beting att arbeta med, så att de kan fortsätta med andra uppgifter efter hand som de klarar av dem, blir tempot för läraren något lugnare (Carlgren & Marton, 2007, s. 54).Carlgren och Marton (2007) beskriver i boken Lärare av i morgon att elever jobbar i olika takt. Alltså vissa jobbar snabbare och andra är långsammare. För att de snabba eleverna inte ska blir otåliga och vänta in den långsammare eleverna ger man dom extrauppgifter. men oftast så är dessa uppgifter väldigt lika grunduppgifterna och de snabba eleverna tröttar fort på dessa också. Man kan undvika detta genom att använda sig utav ett beting. Det är hur man utformar ett arbetssätt. Man kan lägga upp det veckovis, alltså vad som ska göras i de olika ämnena under en vecka. Detta gör att man kan ha lite olika arbetstakt i klassrummet för att de snabba eleverna som har klarat av sina uppgifter går då till nästa uppgift. Det svåra är spridningen i klassen, alltså att skapa balans till de enskilda individerna och gruppen när det gäller att ha instruktioner och genomgångar.
Jag tycker detta är väldigt bra att ha med sig i min roll som lärare då man måste ha i baktanke att alla barn är olika och utvecklas olika. Om man har ett bra beting, alltså upplägg så blir det olika svårighetsgrader för barnen. Det handlar alltså inte om att barnen är lata utan om svårighetsgraden för barnens inlärning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar